Recension: Stone Age

av Mikael Ölmestig

Kortinformation

Gjort av: Bernd Brunnhofer
Publicerat av: Rio Grande Games
Ca pris: 350 kronor
Antal spelare enligt lådan: 2-4
Antal spelare i verkligheten: 2-4
Speltid enligt lådan: 60 minuter
Speltid i verkligheten, första gången: 80 minuter
Speltid i verkligheten, när man kan spelet: 60 minuter
Tid från att man tar fram lådan tills man kan börja spela: 3 minuter
Antal knarkpåsar som vi använder:5
Spelet i en mening: Samla och spendera resurser
För vem: För familjen
När: När du egentligen tänkt att spela Settlers, men vill spela något annat

Statistiken

En siffra mellan 1 och 6 i följande kategorier:
Slump: ¤¤¤¤5¤
Spelarinteraktion: ¤2¤¤¤¤
Tröskel: 1¤¤¤¤¤
Euro: ¤¤¤¤¤6
Ameri: 1¤¤¤¤¤
Krig: 1¤¤¤¤¤

Fasta rubriker

Fluff:
Varje era har sina utmaningar. Stenåldern formades av behovet av jordbruk, förädling av användbara resurser och av att bygga enkla hyddor. Civilisationen tar form och sprider sig och handel startar och växer. Dessutom behövs traditionella förmågor som jakt för att föda den växande befolkningen.

Målet för spelarna är att bemästra dessa utmaningar. Det finns flera sätt att göra det, så alla kan nå målen på sitt eget sätt.

Komponenter och utseende
Man skulle kunna säga att spelet är överproducerat. Resurserna som följer med spelet ser ut som de resurser de representerar (trä, lera, sten och guld). Det finns dessutom tärningar i trä, kort av bra kvalité och pappbrickor som representerar hyddor, verktyg och mat. På toppen av det så medföljer en tärningskopp av läder.

Boxen delas av i fyra med ett inlägg som är praktiskt för den som använder zip-lock-påsar, som för övrigt följer med spelet.

Med i spelet följer en vacker, livfull spelplan målat av Michael Menzel (som också gjort planen till Pillars of the Earth). Allt i spelet håller en enhetlig stil och ser dessutom väldigt snyggt ut.

Hur spelar man?

Spelet är vad man brukar kalla “worker placement”. Varje person sätter ut en eller flera personer samtidigt på ett speciellt område. Sedan får nästa person sätta ut personer på ett valfritt område så länge det finns plats ledigt. När alla satt ut alla personer så utför man den handling som associeras med den platsen man satt ut personerna på. På slutet av rundan ska man sedan föda sin befolkning.

Till sin hjälp har man ett antal personer att sätta ut (från början 5 stycken). Vissa platser finns det bara plats för en spelare, medan på andra ställen finns det plats för flera. De platser som finns tillgängliga för en spelare är kärlekshyddan, där man får fler personer (fråga mig inte hur), verktygsmakaren som gör att man kommer ha bättre chans att optimera resurshanteringen och fältet som ger mat varje runda.

Dessutom finns det för placering av olika civilisationskort, som ger en speciell fördel och bonuspoäng i slutet av spelet och byggnader där man kan få fler poäng. Och såklart finns det olika ställen där man samlar resurser.

När man sedan utför de olika områdena så tar man det som är associerat med området. I fallet med resursområdena så slår man det antalet som man har arbetare där, så har man tre arbetare i skogen slår man tre sexsidiga tärningar och summerar ihop hur många prickar man får. För var tredje prick man får man ett trä. Detta nummer är olika för olika resurser. Man kan öka på detta nummer genom att använda sina verktyg. För att man ska kunna ta civilisationskorten måste man offra ett antal resurser beroende var det befinner sig. På byggnaderna offrar man resurser för att få poäng. Det är det mest effektiva sättet att få poäng på.

I slutet på rundan måste man föda befolkningen; en mat för varje person som man har. Saknar man mat kan man ersätta det med resurser (som är svårare att få tag på) eller få minuspoäng.

Spelet tar slut när antingen en av högarna med byggnader tar slut eller att man inte kan fylla på med fler civilisationskort.

Vad tycker jag?

Spelet härstammar ur den europeiska skolan, där mekanik är viktigare än tema. Kosmetiken i spelet är förvisso övertygande, med vackra målningar och bra komponenter, men stämningen att man befinner sig på stenåldern finns inte. Det känns helt enkelt mekaniskt. Detta är inget som jag har något att invända emot så länge spelet är bra. Något som är bra är att spelets utseende inte är i vägen för dess funktion.

Reglerna till spelet är bra och det råder sällan några tveksamheter om några frågor. Den innehåller exempel som förklarar vidare och på sidan av regelboken finns det ledord som gör att man lätt hittar rätt regel. Det är ett ganska lätt spel att förklara och passar därför bra att introducera nya personer till hobbyn.

Spelet innehåller slumpmoment, men det är inte tärningar som är den största källan, utan mer hur civilisationskorten kommer upp. Det är egentligen inget som jag har problem med då jag gillar spel med lite slump i sig; det tillför spänning.

Min största kritik är att det sällan finns riktigt hårda beslut att ta. Förvisso kommer den personen med bäst taktik vinna spelet, men hur man lägger upp det under själva spelet är inte lika viktigt. Resurser behöver man för att göra en rad olika saker, men man kan spara det från runda till runda; samma sak med mat. Därför infinner sig inte riktigt spänningen som finns i många andra worker placement-spel.

Det är lite konstigt egentligen, men i Le Havre så gillar jag spelet för att man är så fri att testa olika saker, men inte riktigt så i Stone Age. Kanske beror det på att i Stone Age känns allt man gör som lite samma sak. Det finns olika typer av resurser, men i grunden används de på likadant sätt. Det gör också att spelet känns lite repetitivt, något som inte är något större problem då det inte är så långt.

I stort gillar jag spelet och tycker det är ett bra hantverk, men jag är aldrig riktigt exalterad av att spela det. Det känns helt enkelt för simpelt för min smak. Men om du vill ha ett lättspelat och spännande spel är detta ett bra köp.

Liknande spel
Spelet har ofta fått epitetet Agricola light, något som jag inte riktigt håller med om. För min del är spelet mer likt Pillars of the Earth än Agricola. Detta är dock mycket simplare.

Om man tänker på de klassiska introduktionsspelen så är Settler of Catan det som det mest liknande; man slår tärningar, får resurser som man sedan använder.

Close Bookmark and Share This Page

Save to Browser Favorites / Bookmarks